Barnens rätt att få vara den man är

Barn är inte bara barn. De är små människor. Därmed har de rätt till samma respekt och bemötande som vilken annan människa som helst.

Barnets rätt att få vara sig själv väger tungt. Det betyder inte att allt beteende är ok. Men det är vi som vuxna, som ska lära barnet regler och gränser. Det är vi som ska lotsa barnet genom svårigheter och problem, så att barnet själv så småningom kan stå starkt på egna ben. Lyckas vi med det, så kommer barnet i sin tur att tillåta andra att vara som de är.

Därför ger vi barnet rätt – och uppmuntrar till! – att vara den man är.

Barnens rätt till förståelse

Barn är små och det kan göra dem sårbara. Det som är så självklart för en vuxen, kan vara ett obegripligt mysterium för ett barn. Och precis tvärtom, det som är självklart för ett barn, kan orsaka irritation och otålighet hos en vuxen.

Men barndomen är ingen transportsträcka till vuxenlivet. Barndomen har ett värde i sig. Därför är det viktigt att barnet blir mött med tålamod, respekt och förståelse i både sitt lättsinne och i sin tankfullhet.

Barn kan ha svårt att förklara sig, när deras tankar eller ordförråd inte räcker till. Det är då det är extra viktigt att höja sig till barnets nivå, för att förstå, vare sig det är fantasi eller frustration. Så får barnet tilltro, till sig själv och till omvärlden.

I vårt dagliga arbete möter vi barnen där de är, genom att visa omtanke och förståelse.

Barnens rätt att få våga

Vi vet att barn som uppmanas att våga, att söka sina gränser och som lär sig förstå det oskattbara lärandet i att få göra fel – det barnet kommer att gå igenom livet med kavata steg. Det barnet kommer att söka sin potential istället för att ängsligt bevara begränsningarna. Det barnet kommer också att förstå sambandet mellan känsla, handling och konsekvens.

Som vuxna och erfarna vill vi vara goda förebilder, som går steget före och visar hur man lär av att ibland göra fel och ibland göra rätt. Och alltid vara beredd att ta ett steg tillbaka med en utsträckt hand, för att ge trygghet när modet sviktar.

Vi har gott om mod och vi vågar göra fel, för att utveckla barnen – och oss själva. Ständigt.

Barnens rätt att få tröst

Barnets behov av tröst kan te sig oändligt, när besvikelsen, rädslan, ilskan eller smärtan är som störst.

vMen det är inte oändligt. Förvånande nog räcker det ofta med en öppen famn, en lugnande smekning över kinden, ett tålmodigt vaggande, ett tröstande ord. Då tystnar gråten, då försvinner smärtan.

I vår samvaro med barnen vill vi nå ”enmeters-perspektivet” – att respektera och förstå barnens känslor. Det gör vi för att barnen ska förstå att ingen känsla är fel och att ingen känsla ska förringas.

Så växer barnet känslomässigt.

Barnens rätt till glädje

Barns glädje smittar. Den smittar inte bara andra, utan när bubblet sprider sig inåt, fungerar det också som en startmotor för kreativitet, nyfikenhet och fantasi.

I det här positiva tillståndet är det lätt att barnets intresse väcks. Barnet vill undersöka, utforska och lära sig. Och det i sin tur kan leda till den glädje som finns i att kunna. Stolthet och glädje vill man dela med andra och hur lätt är det inte att glädjas åt utropet: Jag kan!

Delad glädje är dubbel glädje, som bekant och om vi ler, så känner barnet sig bekräftat. Vi delar dess glädje över att kunna, inte över prestationen i sig. Ett barn som får en känsla av att vara kompetent, kommer att kunna växa till sin fulla potential. Självkänslan stärks och den goda självkänslan kommer att leda till goda prestationer.

För oss är just den ordningen viktig. Det är så vi skapar den goda spiralen. Och glädje står inte i något motsatt förhållande till allvar, tvärtom. Glädjen är en förutsättning för allvaret.

Därför strävar vi efter mycket glädje och skratt i vår vardagliga tillvaro med barnen. Vi har förstått att det är vuxet att våga vara barnslig och vi kommer aldrig att vaccinera oss mot barns glädje.

STÅ I KÖ